Idag är det exakt tre år sen jag krockade ihjäl min gamla bil...som för övrigt var ny... och för den delen...det var inte jag som krockade...jag blev påkörd...av en motorcykel...
Han körde på min högra sida, motorcykeln flög åt ett håll, bilen åt ett annat (förstå vilken kraft en 700-kilos motorcykel i 70 km/h har...min bil förflyttades 6-7 meter i
sidled...) och killen rullade över min bil och ut på vägen...jag trodde han skulle dö, han låg bara och skakade och blodpölen blev större och större under hans huvud...
Det var så jävla otäckt allting...som i en film i slowmotion hände allting runt mig.
Killen som var en 22-åring från länet, klarade sig med en bruten arm och en fläskläpp.
Jag pratade med honom en gång efter en ganska lång tid och då hade han lite ont i ett knä fortfarande.
Himla tråkigt men jag är så otroligt glad att han överlevde...vet inte hur dan jag hade varit idag om han hade omkommit där... fy fasen...
Själv har jag fortfarande ont i nacken...
Men det är petitesser i sammanhanget... han kunde ha dött där... och vissa dagar på året så tänker jag på honom och det som hände...som t.ex typ idag...
Det har tagit tid att kunna köra bil avslappnat efter den händelsen och jag är ännu inte riktigt bekväm med vissa situationer i trafiken...kommer förmodligen aldrig att bli heller, även om det bleknar lite undan för undan.
Nu...ska jag lämna tråkiga minnen och ge mig ut i gästis och fortsätta slipa på en dörr, som jag sen ska måla....
Ha en störtskön söndag, folks...