Jag har nu vid flera tillfällen tittat in på Sabinas blogg. Jag blir lika tagen varje gång jag läser om tragiska händelser som hennes.
Man ska inte ta en enda dag för given!
Den ena människa vinner 10 miljoner, den andra människan får en plågsam sjukdom med dödlig utgång.
Vem av dem är jag?
Visst...det finns de som seglar genom livet utan några större otäcka tragiska händelser, eller för den delen kanske inte med en enda vinst heller. Men ingen VET!
Sabina VET att hon har 2-6 månader kvar att leva.
Sammanfattat om Sabinas kamp: Kopierat från insamlingssidan.
"Sabina fick diagnosen malignt melanom 2006, opererades och blev så gott som friskförklarad men fick tillbaka cancern i nov 2007. I mars 2008 började tumörerna att sprida sig och i januari 2009 fick hon beskedet att hon fått fem metastaser i hjärnan och att hon förmodligen bara har 2-6 månader kvar i livet."
Detta stycke är kopierat från Sabinas sida:
"Hon kom tillbaka och sa att de kommer snart upp en läkare och berättar. Jag fattade direkt med ändå inte. Snart stod läkare G i dörren och jag får själv gå in i ett rum med honom. Ser att han e plågad och obekväm av situationen. Det är ju trots allt inte länge sedan han sa att " DU E SÅ GOTT SOM FRISK" !! Jaha säger han och jag säger oxå jaha????? Vad tror du sa han???? Jag tittar förvånad på honom?? Han säger att både MR och DT visar 5 st metastaser i hjärnan. Vi måste avsluta beh nu och öka cortisonet till varje dag och om ca 8 dgr stråla hjärnan för att minska trycket, smärtlindra och symtomlindra. Det är allvarligt! Sen fortsätter han att babbla på, hör inget, förstår inget, sitter i fullständig chock! Senast igår kväll pratade vi om hur man kommer reagera vid detta besked. Jag känner mig tom och illamående. Jag går slokörad tillbaka till rummet och börjar stört gråta"
Jag har länkat till både hennes sida, här på vänster sidpanel, och till en sida på facebook, där en initiativtagare har startat en liten insamling till Sabina och hennes familj. Detta för att kunna ge ett litet bidrag till en resa som Sabina hoppas hinna göra nu i februari. Så att hon och mannen och barnen ska kunna unna sig något extra och minnesvärt. Så att barnen ska kunna få en sista resa tillsammans med sin mamma.
Den som vill kan skänka en femma, en tia eller vad som helst. Många bäckar små...
I alla fall jag känner att jag inte kan göra någonting mer än att skänka en liten peng och uppskatta mitt liv som det är idag, att aldrig ta något för givet. För i morgon kan alla förutsättningar ha ändrats.
Kramar till framför allt Sabina och hennes familj men även till dig som orkade läsa detta och till och med klickade in på Sabinas sida.
Kram G
3 kommentarer:
Neej så hemskt, tänk vad livet kan vända i ett ögonblick. Man får vara glad så länge man klarar sig från allt hemskt som kan hända en.
Imorgon är en annan dag och man vet inte vad som kommer att hända.....
Kram Åsa
Vad fint gjort av dig! Jag känner mig rörd!
Kramiz Sabina
Åsa: Precis vad jag menar... Ta vara på dagen, stunden, nuet. Ta inget för givet...
Sabina: Detta är väl det minsta man kan göra för dig och din familj!
Kramar från mig
Skicka en kommentar