Han körde på min högra sida, motorcykeln flög åt ett håll, bilen åt ett annat (förstå vilken kraft en 700-kilos motorcykel i 70 km/h har...min bil förflyttades 6-7 meter i sidled...) och killen rullade över min bil och ut på vägen...jag trodde han skulle dö, han låg bara och skakade och blodpölen blev större och större under hans huvud...
Det var så jävla otäckt allting...som i en film i slowmotion hände allting runt mig.
Killen som var en 22-åring från länet, klarade sig med en bruten arm och en fläskläpp.
Jag pratade med honom en gång efter en ganska lång tid och då hade han lite ont i ett knä fortfarande.
Himla tråkigt men jag är så otroligt glad att han överlevde...vet inte hur dan jag hade varit idag om han hade omkommit där... fy fasen...
Själv har jag fortfarande ont i nacken...
Men det är petitesser i sammanhanget... han kunde ha dött där... och vissa dagar på året så tänker jag på honom och det som hände...som t.ex typ idag...
Det har tagit tid att kunna köra bil avslappnat efter den händelsen och jag är ännu inte riktigt bekväm med vissa situationer i trafiken...kommer förmodligen aldrig att bli heller, även om det bleknar lite undan för undan.
Nu...ska jag lämna tråkiga minnen och ge mig ut i gästis och fortsätta slipa på en dörr, som jag sen ska måla....
Ha en störtskön söndag, folks...
2 kommentarer:
Vilken fasansfull upplevelse!! Vet att det inte betyder något, men vad skönt att det inte var ditt fel!
Och vilken krigare du är som kör ändå, vet inte om jag hade vågat efter en sån händelse!!
Kram
Förstår hur det känns, krockade med en lastbil för 10 år sen ca o har fortfarande vrålsvårt att köra på kvällar på smala vägar då jag möter bilar. Dom där lysena får mig att rysa o ger mig hjärtklappning då dom påminner mig om krocken för det var det enda jag minns från olyckan. Det var visserligen på en 50-väg jag krockade o klarade mig undan med bruten handled men bilen var still inte snygg. Jag tror man aldrig riktigt vänjer sig.
Skicka en kommentar