Förstå vad mörkt det är när det är mörkt här på landet.
Kolsvart!
Jag och Mr C tog den långa rundan med stavarna ikväll. En timme och en kvart i total mörker.
Han har sin bok i lurarna och jag lyssnar på Skumtimmen av Johan Theorin.
Jäkligt smart bok att lyssna på när man är ute och går i kolsvarta mörkret och det är så disigt så pannlampan (ja, pannlampa! Inte trodde du väl att jag går i mörkret?) inte hjälper. Det är som en vägg framför en.
En bok som handlar om en pojke som går ut på alvaret på Öland i dimman och försvinner...20 år senare letar de fortfarande efter honom.
Nej då, jag är inte skraj och mörkrädd av mig...inte alls... no way...
Det var inte bara mörkt, det var snorhalt också.
Sista biten här på grusvägen skulle jag därför gå ute i kanten för att inte halka.
Vad händer då?
Jo, där är ju också halt såklart, plus att de ganska nyligen har hyvlat vägkanterna.
Så jag halkar ner där och ramlar i en stor hög på grusvägen...
En viss herre vek sig av skratt.
Tur man kan glädja någon.
=)
2 kommentarer:
Haha, hoppas du inte gjorde dig illa i alla fall! Man kan ju slå sig riktigt rejält när man helt oförberett ramlar handlöst! Undrar jag hur många som har brutit sig idag. Vi har haft underkylt och blixthalka...
Bra gjort att ni kom iväg iaf även om valet av bok kanske inte var det bästa... Man kan ju bli mörkrädd för mindre ;)
Må så gött! Kram!
Vart bor/jobbar du? =)
Skicka en kommentar