Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett jobb. Visa alla inlägg

torsdag 7 maj 2009

Jubba jubba ju-ubba...

Idag har jag jobbat.
På jobbet.
Ni vet det jobbet som i början av mars sa upp mig pga arbetsbrist.
Det där jobbet som tog bort min tjänst och skulle decentralisera mina uppgifter.

Fordonsindustrin.
Akta er för den... ;)

Jag är ju en så himla snäll människa *hrmf* så jag ställde upp på att åka dit för o lära upp en tjej den ena uppgiften som jag gjort.

Undrar om jag får övertidsersättning för detta...?

Ja, men det är ju lördag...!

Lördag hela veckan ;)

Men tror ni att det funkade, det jag skulle visa henne...?
Nä, för nu har de bytt upp sig en nivå på ena datasystemet och då funkade inte det jag skulle visa henne och lära henne.

Vad tror ni Gissan säger då...???

"Men jag kan komma på tisdag nästa vecka..." säger fanskapet....





Varför ska man va så in i bängen korkad o erbjuda sig för...?!

Gaaahhh...!!!

Jo det är ju såklart för att hjälpa tjejen med uppgiften.
Skiter jag i det så är det ju bara hon som får problem...inte den korkade jäveln som inte har sett till att ta hand om mina uppgifter jag lämnade för två månader sedan...och som jag sa till att absolut inte glömma just den uppgiften...för just den uppgiften är viktig...det kostar pengar att strunta i den...
Trodde pengar va viktigt i dagens läge?!

Men, men så är det.

Bara o pallra sig dit på tisdag igen.

Samma dag som jag ska lämna skitbilen på verkstad...!!!

Förbannade dinkeytoy.

Men hörrni.... I morgon är det ju fredag..!!

:)))

Eller..just det...lördag va det ju.. ;)

Då ska jag in o handla färg till mitt skrivbord, som är färdigslipat.

Å så ska jag måla det :)))))







Vad ska ni göra i helgen?

fredag 20 mars 2009

Offentlig toalett...en skitsak?

Känsliga varnas!
Detta blir nog lite äckligt, men jag måste....det är liksom nödvändigt, om man säger så.
Eller skitviktigt kanske.

Jag har funderat på detta länge nu och bara måste få det ur mig.

Here it comes...

På mitt jobb...eller...på mitt förra jobb ;) så satt jag på ett kontor med "fint" folk....Vad nu det är...men min definition i detta fall är att "fint" är när man gör skillnad på folk o folk och tycker det viktigaste är att man har fina skor som dånar och låter över hela kontoret när man går, samt att man utnyttjar sina medarbetare och tar åt sig äran själv...Det är fint folk...
Men om jag tänker efter, så finns nog ingen sån på min förra arbetsplats. Jag bara skojade ;)...

Men i alla fall....där jobbar folk. Om man säger så.
Där finns också toaletter.
Det är nu det äckliga kommer.
Låg nivå!
Varning!

Okej..jag kör....
En gång när jag kom in på toan, så låg där en sån jävla maräng i stolen. En som inte blivit nerspolad av en tidigare besökare.
Bara där kan vi pausa lite....hur i helskotta kan man lämna toaletten utan att se till att marängen verkligen försvinner ner..? Fy fan va äckligt!
Men det var inte det värsta. Det var inte huvudorsaken till detta inlägg. Där var jag van på den arbetsplatsen, att få spola och rengöra toan efter de andra....

Nä..det som grämer mig nåt fruktansvärt, är att både locket och sittringen var uppfällda...!!!!

Hur fasen kan den vara det?
Här finns ett par scenarier:

1. Marängklämmaren har suttit på toan, med sittringen uppfälld... - inte så troligt men dock en möjlighet.

2. En ny besökare har varit inne efter för att göra ettan, fällt upp ringen och upptäckt den äckliga marängen, vänt och gått ut...utan att spola...! - wtf...!!??

....???!!!!!????? Vad är det med folk?
Hur fungerar de..?
Jag fattar inte...
Hur tänker man som person nummer två i så fall..?

"nä fy fan va äckligt, här kan man ju inte pissa..." Eller...?

Hade jag jobbat på ett dagis eller en skola så hade jag inte höjt mina nyplockade ögonbryn.
Men här pratar vi ett kontor. Med fint folk...

Jag hittar inga fler tänkbara scenarier till detta hemska!

Här har jag alltså en arbetsplats full med skithögar...?!
Som har missuppfattat betydelsen av "offentlig" toalett...
Kanske låser de inte ens när de är där inne..?!

Jag har ju numera glädjen att slippa den toan...och arbetsplatsen med för den delen..så jag behöver inte fundera så mycket på detta...
Men jag kan inte släppa det...



Hjälp mig någon!

Borde jag gå i terapi?
Kanske...ehhhh....??

torsdag 12 mars 2009

Mitt nya liv - del 2 - Jag är så ARG...!!!!

...Förbannad...besviken....ilsk....aaaarrrrggghhhhhhh.....ååhhhhh..!!!!!!!



Finner inte rätt ord för vad jag känner just nu!

Vi tar det från början, så kort jag kan:

# Jag blev varslad.
# Min tjänst togs bort.
# Jag blev erbjuden en ny tjänst. I receptionen. Tack, men nä tack!
# Jag blev uppsagd pga arbetsbrist.
# Jag fick arbetsfri uppsägningstid. Vilket i min värld betyder fucking arbetsfri uppsägningstid...!!!
# Påbörjar mitt nya liv och ställer in mig på en lång semester. Blir hobby-hemmafru...

Jag har sagt att jag finns tillgänglig under uppsägningstiden, vilket jag också står fast vid. Självklart.

Men för faaan.... De får väl förihelvete ha någon/några som tar hand om mina tidigare uppgifter? (som det var sagt)

Här har man tagit bort min tjänst.

Behövs jag eller fucking behövs jag inte?

Vad fan tror de? Att så fort min fuckingjävlasatans uppsägningstid har gått ut, så är det automatiskt färdigt med vem som ska ha mina uppgifter..?

Varför i helvete ska jag lägga energi på ett jobb som inte är mitt, när de som bestämt att det ska vara så här inte lägger någon energi på det över huvud taget...???!!!???

Jag är så arg så jag vet inte var jag ska ta vägen!

För jag vet att det kommer att bli så att jag kommer att få städa upp och ordna till saker och ting för att rädda någon annans jävla skinn...
På ett företag som sagt upp mig på grund av fuckingjävla arbetsbrist...!!!
För jävulen....!!!!!!



Till råga på detta så läser jag om SEB:s Vd Annika Falkengren. Här.
Hon höjer sin lön med 2 000 000 kronor. Fatta TVÅ fucking jävla miljoner kronor.


Vad är det med den här förbannade världen...???????

Hur tänker en sån människa? Vad är det med folk?


Nu Emma, kommer bilden jag lånade av dig. Passar rätt bra. Mycket för mild. Men men...det är vad jag hittar just nu....








Nu ska jag powerwalka en låååång runda.

Ja jävlarihelvete, fiiiiii faaaaan vad jag ska gå.....!!!!!!

tisdag 3 mars 2009

Varselarsel del 3

Idag har jag skrivit på papper. Massor med papper. Kontentan av pappersexercisen är att jag är uppsagd från och med idag.

Känslor..?
Ja.
Men inte de man kan tänka sig.
Ganska tom.

Har varit på kontoret och städat ut mina egna saker. Låste dörren och sa hej då till mina jobbarkompisar.
Den nedre våningen, som består av medmänskliga varelser, bjöd på en kaka och sig själva.
Ingen har väl förstått att detta var min sista dag. Inte jag heller, tror jag.

Jag har arbetsfri uppsägningstid i 6 månader.
Vilket innebär att jag börjar mitt nya liv idag. :))

Jag börjar en provanställning som hemmafru i morgon ;)



Bild lånad här.


Funkar inte det ska jag bli lyxhustru!

Historien om Varselarsel har fått en ny innebörd. Därmed ändrar jag namnet på sagan. Det får bli "Mitt nya liv" hädanefter. :)

Känns spännande. Undrar vad som ligger och väntar på mig...vad livet har att erbjuda...
En del kommer jag att kunna styra själv, en del kommer förmodligen bara att inträffa.
Jag vet inte.
Vad jag vet är att jag har ett helt nytt liv att se fram emot.
Jag börjar på något sätt från noll igen, men med mycket bättre förutsättningar än för ca 23 år sedan när jag tog första klivet in i arbetslivet.

Jag förbereder mig på en lång semester.
Dagens arbetsmarknad har nog inte så många jobb att erbjuda. Jag kommer däremot inte att vila på hanen för det, men om man förbereder sig mentalt på att ha som arbete att söka jobb en tid framöver, då tror jag man kommer långt.

Det är i alla fall min utgångspunkt nummer ett inför framtiden.

Jag tror på framtiden.
Har hopp om framtiden.
Däremot tar jag den inte för given.

Ha en underbar tisdag och ta vara på den.
Själv ska jag bara försöka smälta min tisdag och ladda inför mitt nya arbete som hemmafru. ;)


Fast man behöver väl inte baka och lägga in ättiksgurka eller göra sylt och saft första dagen på arbetet va..?!?

fredag 27 februari 2009

Varselarsel del 2

Efter att en tid känt mig som att jag spelat en biroll i mitt eget liv, fick jag helt plötsligt huvudrollen. Det var mig det handlade om.

Han kom in på mitt kontor, såg sammanbiten ut.
Jag sa:
- Är du redan här? Du skulle ju komma i eftermiddag.
För det hade han sagt. Han sa till mig att han skulle ha ett möte på förmiddagen, det var därför han skulle titta förbi på eftermiddagen, när han ändå var i närheten.

- Ja, sa han kort och kom in på mitt kontor, stängde dörren bakom sig och jag såg på honom att det var något. Han var nervös. Han tog ett djupt andetag.
- Jag är inte här i något roligt ärende, sa han och tittade på mig.
- Nähä, sa jag, och jag förstod. Jag förstod det jag redan för en tid sedan listat ut, eller rättare sagt funderat på som en tänkbar utgång av situationen.

- Ja du, sa han, drog på orden, suckade och satte sig ner på stolen som stod bredvid mitt skrivbord. Fast först fick han ställa ner datorväskan som stod i vägen och när han satte sig så fick han sitt huvud i min jacka som hänger på väggen bakom, han flyttade fram stolen en bit. Det var inte tillräckligt..han flyttade en bit till....
Under tiden satt jag med armarna i kors och bara väntade på vad han skulle säga, eller rättare sagt hur han skulle säga det.

- Ja du, sa han igen och tog sats....Det är så att förhandlingarna för tjänstemännen är klara och din tjänst tas bort.

Smack! Där satt den. Så blev det. Så sa han det. Klart och tydligt. Han satt tyst och tittade på mig. Väntade sig säkert en reaktion på ett eller annat sätt. Förmodligen väntade han sig en gråtattack. Eller att jag skulle bli arg. Eller något annat.
Reaktionen uteblev.
- Okej, sa jag. Jaha... ja jag är inte förvånad, sa jag bara.

Han satt fortfarande och tittade på mig. Jag tänkte bara... "jaha....okej... vad säger man?"

- Ja och du blir erbjuden en annan tjänst på företaget, och det är i receptionen. Han höll nästan andan.

Okej, jaha...hm.... så var det....
Här har man lagt 17 år av sin tid. Klättrat åt alla möjliga håll, fått så hiiiiimla mycket beröm genom åren. Inte minst nu senaste åren. "Gjort ett så jäkla bra jobb, ett jäkla driv, du ger inte upp, visar resultat, förbättrat än det ena och än det andra..." osv...
Så mycket var det värt!

Receptionen. Vad gör man där?
Svarar i telefonen - om det ringer någon.
Bokar bilar åt andra på företaget.
Sorterar posten.
Har hand om passerkorten.
Har hand om telefonboken.
Hmm....sen vet jag inte mer.
Tänker inte ta reda på det heller. För jag tar det inte.
- Tack så j ä t t e mycket för erbjudandet, men nej tack.

Min inriktning är kvalitet- och miljöledningssystem inom fordonsindustrin.
Det finns i n g e n t i n g som stämmer överens med att sitta i en reception. Ingenting.

Resultatet hittills är att jag formellt har tackat nej till "erbjudandet". Fortsättning följer och kommer med största sannolikhet resultera i en uppsägning med anledning av arbetsbrist.
Så nu ingår man inte i statistiken för varslade, nu ingår man i stället i statistiken för uppsagda.

Jag vill inte ha medömkan. Jag ser inte detta som ett nederlag. Jag är inte ledsen. Jag är inte arg.

Jag är uppriktigt och ärligt faktiskt glad för detta. Inte för erbjudandet, det ser jag som en klapp på huvudet "lilla gumman, du e så duktig..men du..kan du sitta här ett tag och vara lika duktig..?"
Eller som ett fånigt nervärderande flin rätt upp i ansiktet.

(Förtydligande: Jag ser alltså inte själva jobbet i receptionen som ett dåligt jobb, jag ser det bara som begränsat, utvecklingsmässigt. Det har ingen framtid för min del. Framförallt har det ingenting att göra med det som jag kan och har jobbat med de senaste 8 åren.)

Nä, jag är glad för att jag i och med detta faktiskt får chansen att vidga mina vyer på arbetsmarknaden.
Jag är övertygad om att om man vill ha sysselsättning så finns det sysselsättning.
Det blir kanske inte det man drömt om, kanske inte heller så välbetalt som man önskar, kanske innebär det förändringar i levnadssätt osv. Men att det finns sysselsättning, det är min fulla övertygelse.

Nu är sista ordet inte sagt i sagan om varselarsel. Jag har formellt inte blivit uppsagd ännu så historien kan ta oanade vändningar.

Under tiden så firar jag. Jag firar att jag äntligen fått chansen att ta över rodret i min seglats som kallas mitt eget liv och styra det mot ett håll som jag känner att jag faktiskt kan tänka mig att utforska. Ett håll som kan få oväntade och spännande stormar och strömmar men när de kommer, om de kommer...det hanterar jag då, när de kommer.



Ikväll blir det Let's dance för mig.

Vad gör ni?

:)))