fredag 27 februari 2009

Varselarsel del 2

Efter att en tid känt mig som att jag spelat en biroll i mitt eget liv, fick jag helt plötsligt huvudrollen. Det var mig det handlade om.

Han kom in på mitt kontor, såg sammanbiten ut.
Jag sa:
- Är du redan här? Du skulle ju komma i eftermiddag.
För det hade han sagt. Han sa till mig att han skulle ha ett möte på förmiddagen, det var därför han skulle titta förbi på eftermiddagen, när han ändå var i närheten.

- Ja, sa han kort och kom in på mitt kontor, stängde dörren bakom sig och jag såg på honom att det var något. Han var nervös. Han tog ett djupt andetag.
- Jag är inte här i något roligt ärende, sa han och tittade på mig.
- Nähä, sa jag, och jag förstod. Jag förstod det jag redan för en tid sedan listat ut, eller rättare sagt funderat på som en tänkbar utgång av situationen.

- Ja du, sa han, drog på orden, suckade och satte sig ner på stolen som stod bredvid mitt skrivbord. Fast först fick han ställa ner datorväskan som stod i vägen och när han satte sig så fick han sitt huvud i min jacka som hänger på väggen bakom, han flyttade fram stolen en bit. Det var inte tillräckligt..han flyttade en bit till....
Under tiden satt jag med armarna i kors och bara väntade på vad han skulle säga, eller rättare sagt hur han skulle säga det.

- Ja du, sa han igen och tog sats....Det är så att förhandlingarna för tjänstemännen är klara och din tjänst tas bort.

Smack! Där satt den. Så blev det. Så sa han det. Klart och tydligt. Han satt tyst och tittade på mig. Väntade sig säkert en reaktion på ett eller annat sätt. Förmodligen väntade han sig en gråtattack. Eller att jag skulle bli arg. Eller något annat.
Reaktionen uteblev.
- Okej, sa jag. Jaha... ja jag är inte förvånad, sa jag bara.

Han satt fortfarande och tittade på mig. Jag tänkte bara... "jaha....okej... vad säger man?"

- Ja och du blir erbjuden en annan tjänst på företaget, och det är i receptionen. Han höll nästan andan.

Okej, jaha...hm.... så var det....
Här har man lagt 17 år av sin tid. Klättrat åt alla möjliga håll, fått så hiiiiimla mycket beröm genom åren. Inte minst nu senaste åren. "Gjort ett så jäkla bra jobb, ett jäkla driv, du ger inte upp, visar resultat, förbättrat än det ena och än det andra..." osv...
Så mycket var det värt!

Receptionen. Vad gör man där?
Svarar i telefonen - om det ringer någon.
Bokar bilar åt andra på företaget.
Sorterar posten.
Har hand om passerkorten.
Har hand om telefonboken.
Hmm....sen vet jag inte mer.
Tänker inte ta reda på det heller. För jag tar det inte.
- Tack så j ä t t e mycket för erbjudandet, men nej tack.

Min inriktning är kvalitet- och miljöledningssystem inom fordonsindustrin.
Det finns i n g e n t i n g som stämmer överens med att sitta i en reception. Ingenting.

Resultatet hittills är att jag formellt har tackat nej till "erbjudandet". Fortsättning följer och kommer med största sannolikhet resultera i en uppsägning med anledning av arbetsbrist.
Så nu ingår man inte i statistiken för varslade, nu ingår man i stället i statistiken för uppsagda.

Jag vill inte ha medömkan. Jag ser inte detta som ett nederlag. Jag är inte ledsen. Jag är inte arg.

Jag är uppriktigt och ärligt faktiskt glad för detta. Inte för erbjudandet, det ser jag som en klapp på huvudet "lilla gumman, du e så duktig..men du..kan du sitta här ett tag och vara lika duktig..?"
Eller som ett fånigt nervärderande flin rätt upp i ansiktet.

(Förtydligande: Jag ser alltså inte själva jobbet i receptionen som ett dåligt jobb, jag ser det bara som begränsat, utvecklingsmässigt. Det har ingen framtid för min del. Framförallt har det ingenting att göra med det som jag kan och har jobbat med de senaste 8 åren.)

Nä, jag är glad för att jag i och med detta faktiskt får chansen att vidga mina vyer på arbetsmarknaden.
Jag är övertygad om att om man vill ha sysselsättning så finns det sysselsättning.
Det blir kanske inte det man drömt om, kanske inte heller så välbetalt som man önskar, kanske innebär det förändringar i levnadssätt osv. Men att det finns sysselsättning, det är min fulla övertygelse.

Nu är sista ordet inte sagt i sagan om varselarsel. Jag har formellt inte blivit uppsagd ännu så historien kan ta oanade vändningar.

Under tiden så firar jag. Jag firar att jag äntligen fått chansen att ta över rodret i min seglats som kallas mitt eget liv och styra det mot ett håll som jag känner att jag faktiskt kan tänka mig att utforska. Ett håll som kan få oväntade och spännande stormar och strömmar men när de kommer, om de kommer...det hanterar jag då, när de kommer.



Ikväll blir det Let's dance för mig.

Vad gör ni?

:)))

tisdag 24 februari 2009

Janne Josefsson - en fetisch..?

Såg ni den Brittiska dokumentären på femman, tror jag det var..?

Men vad är det med folk?
Folk, förresten..vet inte vad jag ska kalla dem...
Jag är rätt öppen för det mesta här i livet och skiter i princip i vad folk har för läggning...men...det finns ett men.... Det finns faktiskt vissa saker jag inte riktigt kan ta till mig och förstå....
Det finns vissa fetischer som aldrig kommer att få min förståelse eller ens acceptans....

Detta programmet handlade om en sådan fetisch.
Det var två herrar, en ung o en lite äldre.
Tror inte de kände varann, eller ens bodde i närheten av varann. De träffades bara pga denna filmen tror jag...
Jag såg inte hela programmet, jag halkade in efter en stund och hittade inte knappen för att zappa vidare. Tror den fastnade under min haka som jag tappade...

Dessa herrar kände kärlek och åtrå till sina bilar!
De inte bara kände detta utan de hade åxå sex med bilarna!

Den äldre herren hade sin lilla Vanilla...en vit VW-bubbla. Som han t.ex kelade med, kysste, slickade i avgasröret och stänkte ner med sin kroppsvätska. Hu fyyy fasen...



Den andra killen hade en Trans Am...Todd....som var hans älskling....
Han var lite diskretare än den äldre men ändå...

Den äldre herren smög sig på Todd (bilen alltså!) på parkeringen på natten och sprayade ner den också.... Han var även på filmteamets bil.... Fyyy fan va äckligt...


Alltså... jag vet inte... men är det riktigt normalt...?
Hur kan de kalla sig för att vara friska och normala...?
Hur funkar de? Seriöst nu...
Nä..jag ska sluta titta på såna program...det får bli Debatt med Janne Josefsson i fortsättningen i stället....
Vet inte om jag mår bättre av det men det är väl i alla fall ingen som gnuggar sig mot honom, va...?
Eller..?



5 x fan + en jävel + ett helvete = telefonkö

- Välkommen till Trygg Hansa försäkringsaktiebolag, lyder plåtrösten i andra änden. Du får nu tre alternativ; Tryck 1 om det gäller en skada, tryck 2 om du vill prata med Kundservice Privat, tryck 3 om du vill prata med Kundservice Företag... ok, jag trycker 2.

- Du får nu två alternativ, välj det som passar bäst; tryck 1 om du redan är kund, tryck 2 om du inte är kund men är intresserad av erbjudanden....ok, ettan får det bli...piiiip.

- Du får nu tre alternativ; tryck 1 för frågor gällande autogiro, tryck 2 för att avsluta försäkring, tryck 3 för övriga ärenden som till exempel förnyelse eller ändring av försäkring.... hm....egentligen inget av det...vad trycker jag..? ah, fan, jag tar 3...bara nån jävel kan svar på min fråga lite snabbt....

- Det här samtalet kan komma att spelas in i utbildningssyfte... Oj då, men visst, vad gör man inte för att hjälpa till...? Kul man kan va till nytta nån gång... :)))

Och nu då...? Va fan ville jag dem egentligen..? Hjälp...! De kan ju fan inte spela in ett samtal där jag bara svamlar och mumlar....

Sliter upp pappret för att komma på det.... Phu, just det...

Men va fan...den pulsökningen hade jag inte behövt...

- Du är placerad i kö och har plats nummer.... .... 39 i kön....!!

Varför i helvete ska alla ringa till Trygg Hansa samtidigt som jag..!!!????

Och den som sitter som nummer 38...hur fan e den människan funtad?

Vem orkar sitta i en sån telefonkö...?

Jag bara undrar...

måndag 23 februari 2009

Vart tog de vägen..?

...de söta små blåa gubbarna....
Vart tog de vägen?
Vad hände?

Hamnade de på en parksoffa och gick över till svartvinbärssaft och blev helt saftoholiserade... eller vad...?



Hör av er, blåa figurer, om ni ser detta....
Jag måste få veta!

söndag 22 februari 2009

Hur man gör en tonåring glad...

Mina twins har varit så himla duktiga och jobbat hårt för att få ihop pengar till bl.a Kinaresan som de ska göra i maj och aldrig tjatat om pengar till något.

Så, idag ville jag göra mina barn glada och de är inte här hos mig nu.

Hur gör man en tonåring glad?
Pengar.
Inte svårt.

Jag satte in en liten slant till dem och skrev ett sms att jag gjort så.
De undrade såklart varför och jag svarade:

"För att jag älskar dig o för att du aldrig ber om pengar... Ville överraska lite. Du e så duktig! Käka en pizza el unna dig nåt annat. Puss."

Svaret från dem blev ju såklart överväldigande. Målet var nått. De blev glada.
Som bonus blev jag underbar...!!!! :)))

Svar från A:

"Haha du är underbar! Jag ska köpa världens största blomma till dej ;) hälsa till pissnyllet :) puss"





Jag vet inte om jag hälsade till rätt pissnylle, men jag hälsade till maken...



:)

lördag 21 februari 2009

Melodifestivalen

Näääe.... Petra Mede...NOT....!!!
Jag brukar gilla henne men...nä... hon platsar inte...jag är lessen att behöva medge det och att behöva ge andra kritiker rätt...
Men that's life... Klipp dig, Mede...och skaffa dig ett jobb..

Och här under.... 80-talsikonerna... Lili & Susie...söta o fina o säkert jätteduktiga, men va fasen hittar de på egna ord för..?
Blondiner..? Hmmm

Lyssna vid oo:47....




"jag har varit väldigt nejjig..." wtf..?

Då har jag varit jaig i så fall....

Gonatt

Har ni fest eller..?

Idag har varit en bra och produktiv dag.
Jag har dammat, dammsugit, torkat golven, plockat skit, tvättat, diskat 2 ggr, lagat mat osv, så jag känner mig himla nöjd med dagen.

Nu har jag precis satt mig i soffan efter en skön varm dusch, försökt piffa till mig lite, lite mascara och kajal...man vill ju va fin... ;) tog lite extra go parfym...mmm..



Maken, Mr C, gick till sina kusiner för o spela kort... :(

.........

Själv har jag fest...





Nån som vill komma o göra mig sällskap..?

fredag 20 februari 2009

Nobody puts Baby in the corner...


Jag...


...och han.....


Vi....


aawwwhhhh.......


Tänk om det var så...

Tänk om det var jag....

Tänk om det var mig han svängde runt med så....

Tänk om det var jag som fick känna hans kropp mot min...

Tänk om det var mig han var så vansinnigt förälskad i....


Tänk om....


Åhhh.....





Suck....



Please, gör mig en tjänst..!

Det verkar som att det är problem med att kommentera i mina inlägg.

Snälla, kan ni inte prova att lägga en kommentar när ni tittar in här....
Det verkar som det funkar för en del men inte för alla...

Jag har tagit bort ordverifieringen så det borde gå lätt...om det bara funkar.

Går det inte att skriva en kommentar så får ni gärna meddela mig på mail.

gissan8@hotmail.com

Thanx!

torsdag 19 februari 2009

Är det konstigt..?

När jag känner att livet bara tuffar på och går sin egna lilla väg, när det bara susar på helt okontrollerat och jag inte har grepp om vad som händer, eller om det är tungt och rent allmänt jävlas med mig, då nynnar jag på den här....





Men idag spelar jag denna på högsta volym och dansar runt som en tok!




Tjohooo......wiiiiioooohhooooo....ta da ta da ta da..... :)))

onsdag 18 februari 2009

Tjohooo....

Hallåååå....

Ja, där är ni ju...!!!!

Skulle bara kolla om ni var där.... :) och i så fall önska er en god natt....




Så... God natt!

Hej hopp.

tisdag 17 februari 2009

Foppa

Jag slutar nu!
....

Skojar bara, men nu slutar jag....!

Ah...jag menar...nu...slutar jag...

Nädå....men faktum är att jag slutar nu....






Jag undrar uppriktigt hur länge till det dröjer innan han slutar nästa gång...


Jisses....!!

Unna dig något!

Fasen vad bra...!
Precis vad jag behöver!





Jag undrar... ingår manikyr..?

måndag 16 februari 2009

Sur..?

Ah, vad är du för en tjurskalle..?


;)