lördag 25 juli 2009

Skogens guld

Min man är en luring....
Helt plötsligt ger han sig iväg...utan o säga nåt går han rakt ut i skogen...jag har sett honom...

Ibland har jag funderat på om jag ska följa efter o kolla vad han gör...jag är ju så nyfiken...!

Men jag behöver inte det, kom jag på...han kommer hem med guld varje gång...
Skogens guld.
O följer jag efter honom så är han antingen tvungen att ha ihjäl mig eller så måste kanske jag gå nästa gång... ;)
Han skulle aldrig avslöja ställena han hittar dessa på...och för min del så gör inte det något... Skulle jag gå ut så skulle jag inte hitta hem igen... har noll i lokalsinne.



Jag får ju smaka godingarna när han har tillagat dem så varför anstränga sig? ;)
Man får inte va dum....då blir man bas... ;)

4 kommentarer:

Preffen sa...

Du gör nog bäst i att inte rot nå mer alls i de där nu...:-D Allt hamnar ju tillagat o klart på tallriken som det verkar, då skulle jag hålla mig mycket mycket passiv...*hihi*

Ha en bra dag bästaste Gissan!

Jag skickar dig ett mejl här i dagarna, har en fråga att svara på kom jag på..;-)

kram

Sjabbig men chic sa...

Nej, låt honom gå i väg du bara och sen skördar du frukterna av hans ansträngningar. Det låter som min melodi.

Kram Lisa

Tankevågor sa...

Härligt med kantareller och en man som hittar dem.
Går jag ut i skogen ser jag bara på alla fåglar i träden...och där uppe brukar man ju aldrig hitta kantareller. ;-)

Norpan sa...

Mmmmmm vad gott med kantareller!!!! Älskar kantareller! Blir inte ett dugg avundsjuk ;) Lyxigt att bara få dem serverade sådär hemma också!

Vildsvin däremot kan man klara sig utan!
Kram kram!