Helt plötsligt ger han sig iväg...utan o säga nåt går han rakt ut i skogen...jag har sett honom...
Ibland har jag funderat på om jag ska följa efter o kolla vad han gör...jag är ju så nyfiken...!
Men jag behöver inte det, kom jag på...han kommer hem med guld varje gång...
Skogens guld.
O följer jag efter honom så är han antingen tvungen att ha ihjäl mig eller så måste kanske jag gå nästa gång... ;)
Han skulle aldrig avslöja ställena han hittar dessa på...och för min del så gör inte det något... Skulle jag gå ut så skulle jag inte hitta hem igen... har noll i lokalsinne.
Jag får ju smaka godingarna när han har tillagat dem så varför anstränga sig? ;)
Man får inte va dum....då blir man bas... ;)
4 kommentarer:
Du gör nog bäst i att inte rot nå mer alls i de där nu...:-D Allt hamnar ju tillagat o klart på tallriken som det verkar, då skulle jag hålla mig mycket mycket passiv...*hihi*
Ha en bra dag bästaste Gissan!
Jag skickar dig ett mejl här i dagarna, har en fråga att svara på kom jag på..;-)
kram
Nej, låt honom gå i väg du bara och sen skördar du frukterna av hans ansträngningar. Det låter som min melodi.
Kram Lisa
Härligt med kantareller och en man som hittar dem.
Går jag ut i skogen ser jag bara på alla fåglar i träden...och där uppe brukar man ju aldrig hitta kantareller. ;-)
Mmmmmm vad gott med kantareller!!!! Älskar kantareller! Blir inte ett dugg avundsjuk ;) Lyxigt att bara få dem serverade sådär hemma också!
Vildsvin däremot kan man klara sig utan!
Kram kram!
Skicka en kommentar